Jo, det var så märkligt. Farmor bodde, som sagt, helt ensam på en stor gård som bestod av tre hus i olika storlekar, en stor ladugård och ett par mindre bodar. På gården brevid, cirka 100 meter därifrån, bodde en annan tant som hette Ingrid. Hon var ganska lång och spänstig och gick varje dag förbi min farmors hus när hon skulle hämta posten nere vid vägen.
Dessa två damer - en lång och en kort - bodde alltså nära varandra, omgivna av tjock granskog och någon enstaka landsväg. Ungefär som på en öde ö, fast i Ångermanland. Men de umgicks inte. De hälsade aldrig på hemma hos varandra och de ringde aldrig varandra annat än om det varit mörkt länge i fönstret hos någon av dem.
På somrarna satt min farmor ofta på bron i solen och höll i sin käpp. Ingrid hälsade när hon gick för att hämta posten. Det var allt. Sedan satt de på var sin köksoffa, i var sitt hus och lyssnade på P1 och väggklockans tickande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar