Respektera den man var då

Jag blir aldrig nöjd. Jag ser alltid något som kunde gjorts bättre. Förbättringar. Jag kräver ständigt av mig själv att jag måste förbättra mig på olika områden och det finns många områden, vilket gör det till en ganska svår plats att vara.

För ett par dagar sedan pratade jag med en kille som skapar datorspel. Jag frågade om han gillade sina gamla spel eller om han bara såg vad som kunde gjorts bättre. Både han själv och tekniken blir ju bättre hela tiden.
Han svarade att han är nöjd med alla sina spel. Att han tycker att resultatet blev likt den vision han hade då.

Ett imponerande svar. Han är snäll mot sig själv och respekterar den han var då. Tänk att få respektera den man var då. Inte acceptera, utan respektera.

En av universums lagar

När man är drygt 30 börjar man ha varit med om ett och annat. Man vet hur saker och ting fungerar. Typ. När min sons mössa i början av december var spårlöst försvunnen kunde jag omedelbart förutse vad som skulle hända. Jag visste att om jag köper en ny mössa kommer den gamla att dyka upp igen (han har flera mössor så han var inte mösslös, men just den här mössan behövdes på sitt sätt). För så är livet.
Den dyker upp igen, men bara om jag köper en ny. Det är en av universums lagar.

Jag försökte trotsa lagen denna gång genom att vänta. Jag trodde att min medvetenhet kring hur lagen fungerar i kombination med att vänta så länge som möjligt med att köpa en ny mössa skulle göra att jag vann.

Men jag gav upp efter ett antal veckor, köpte en ny mössa och blev inte ett dugg förvånad att den gamla dök upp samma dag som jag klippt bort prislappen på den nya.

Det paradoxala är att den gamla mössan förmodligen inte skulle ha dykt upp igen om jag inte köpt den nya. Jag var tvungen att köpa en ny för att få tillbaka den gamla.