Balkongmannen - återkomsten

- Hallå, det är balkongmannen!
Jag inser genast vem som ringt till min mobil. Mannen som ropade reklambudskap åt oss från sin balkong har nu ytterligare engagerat sig i sin dotters nätförsäljningsverksamhet genom att ägna sig åt att googla företagsnamnet och alltså hitta mitt blogginlägg.
- Gud vad roligt det du skrev var! Jag garvade läppen av mig hela kvällen (inte ett exakt citat men detta är vad jag anser vara andemeningen).
- Ja, vad bra, svarar jag.
- Vad har du för mejladress? Jag vill mejla dig ett tack!

Balkongmannen får min mejladress och mejlar denna text:

Hej Sara!

Förlåt att j skrek åt er så där, men ibland så får tydligen förnuftet stå tillbaka för kärleken till sin dotter.....
jag trodde givetvis att jag gjorde er en tjänst (bra kvalite, prisvärda barnkläder bla. bla. bla.....)
det värsta var att j var helt nykter, j måste prata med min läkare......

J har kollat in din blogg du är begåvad och har glimten i ögat.

Hela vår familj även morsan (85) har haft roligt åt din blogg ......roligt innebär att den är bra...

Hej, gomorron eller godmiddag, Kurt jag heter,
du skriver på folkbladet, är det om nyheter?
Vad vet jag? som är en riktigt helkorkad novis.
jag kanske kan göra dig en tjänst på något vis?

Mvh

Kurt

Inte nog med att jag får en dikt/sång, han bifogade även en bild på sig själv! Lysande. Och vilken skön lirare han verkar vara - sitter i soffan med skinnjacka och gitarr (och gitarren, har jag fått förklarat för mig av självutnämnda experter, är inte något skräp. Nä, nä en dyrgrip, vilket indikerar att han faktiskt kan spela).

Han är liksom en riktig sån där söderkis fast i Umeå.

Man måste spränga gränser, gå utanför normen och inte vara som alla andra. Det är tydligt att balkongmannen Kurt förstått. Han får fem plus av mig, trots att jag så att säga inte hört hela skivan.

ps. Bakgrundsinfo finns att läsa under det tidigare blogginlägget "Faderskärlek från balkong".

Farmorsblomman II

Jo, det var så märkligt. Farmor bodde, som sagt, helt ensam på en stor gård som bestod av tre hus i olika storlekar, en stor ladugård och ett par mindre bodar. På gården brevid, cirka 100 meter därifrån, bodde en annan tant som hette Ingrid. Hon var ganska lång och spänstig och gick varje dag förbi min farmors hus när hon skulle hämta posten nere vid vägen.

Dessa två damer - en lång och en kort - bodde alltså nära varandra, omgivna av tjock granskog och någon enstaka landsväg. Ungefär som på en öde ö, fast i Ångermanland. Men de umgicks inte. De hälsade aldrig på hemma hos varandra och de ringde aldrig varandra annat än om det varit mörkt länge i fönstret hos någon av dem.

På somrarna satt min farmor ofta på bron i solen och höll i sin käpp. Ingrid hälsade när hon gick för att hämta posten. Det var allt. Sedan satt de på var sin köksoffa, i var sitt hus och lyssnade på P1 och väggklockans tickande.

Fredagkväll i gruvan

Att det på ytan kan se så lugnt ut.

Veckans ord

Ord som definierar denna vecka: geometri, saxo, homosocial reproduktion, inskolning, ryska björnen, eget företag, frigeometri, friredigering, skivsläpp, blomlåda, dans, magont, lekpark, möhippa, middagsinbjudningskrock, promenad, tjejfika, tid, operachef, arbetsmiljö, kvinnotangentbord, björnungar och korrektur.

Farmorsblomman

Jag har köpt pelargoner för första gången i mitt liv och allt jag kan tänka på när jag ser dem är min farmor. Hon var en pytteliten tant med käpp och grått hår, som bodde helt ensam på en stor gård. Tystnaden är så påträngande i de norrländska byarna där det sitter en gamling i varannan gård och dricker kokkaffe och lyssnar till väggklockans tickande. Min farmor satt ofta på kökssoffan omgiven av ljusrosa pelargoner och virkade smådukar.

När hon skulle begravas åkte vi i bilkortege genom byn. Det var viktigt. En sista resa genom byn där många fönster blivit övergivna och svarta. Sedan bar männen in kistan i kyrkan och öppnade locket.

Jag trodde inte att vi hade några traditioner i vår släkt förutom Kalle Anka på julafton, men tydligen.

När jag tänker efter såg jag inte till en enda pelargon under begravningsceremonin. Det var fel.

Faderskärlek från balkong

När jag och min sambo var ute med barnvagnen och gick skrek plötsligt en människa reklam åt oss. Nu kan man inte ens gå över en gräsmatta utan att det står en karl på en balkong och gastar ut reklambudskap. "Hippsomhapp.com!", "Min dotter säljer barnkläder på nätet!".

Först blev jag irriterad, men sen insåg jag vilken fin människa balkongmannen var. Han är så stolt och glad över sin dotter och hennes verksamhet att han känner sig tvingad att skrika åt främmande människor från sin balkong.

Nu har jag varit inne och tittat på hemsidan. Jag tänker inte köpa något eftersom vi har barnkläder så det räcker, men jag tänker länka. Bara för att det är så fint med fäder som älskar sina döttrar. Och för att det ska fan löna sig att skrika åt främlingar ibland.

http://www.hippsomhapp.com/

Farlig varmkorv?

En vän till mig beklagade sig i lördags över smärta i ena foten. "Har du gjort illa foten på något sätt", frågade jag. "Nej, det är ju det som är så konstigt".

I dag berättade min vän att smärtan på lördagskvällen blivit så olidlig att han tvingats åka till akuten. Foten gjorde nu ont - och var röd och svullen.

På akuten konstaterar man att min vän drabbats av gikt. "De frågade om jag druckit mycket öl eller ätit mycket kött", berättar min vän förvånat.

"Men du dricker väl inte så mycket öl?", säger jag.

"Nä, men jag åt en varmkorv vid majbrasan förra veckan. Det var efter det jag började få ont i foten. Jag tror det var den varmkorven".

"Ja, fan varmkorv vet man aldrig vad det innehåller", konstaterar jag.

Fånig, kvinnoförnedrande och alldeles, alldeles underbar

För en tid sedan fick jag i uppdrag att gå och recensera Twilight på bio. Jag satte mig suckande i biostolen med armarna i kors. Men så skedde något märkligt, jag fastnade i filmen på samma sätt som jag kunde göra som tonåring och gick med ovanligt lätta, politiskt inkorrekta, steg ut från biosalongen.

Nu har Twilight släppts på dvd och detta är min recension av filmen (publicerad i VF i februari):

Hela 17 miljoner böcker har sålts i 37 länder av Stephenie Meyers omåttligt populära Twilight-serie. Det är med andra ord lätt att förstå hur sjukt efterlängtad den här filmen är. Tonårshypen på internet har vuxit sig enorm och det är bäddat för publiksuccé på vita duken. Jag kan inte svara på om den här filmen lever upp till förväntningarna då jag är för gammal för att ha läst böckerna, men en sak är säker – min inre tonårstjej bara fullständigt älskar Twilight. Hon sväljer alla klyschor och vanföreställningar om livet och det motsatta könet på samma sätt som hon gjorde när hon läste Starlet för 17 år sedan. Hon bara totalt vältrar sig i den verklighetsfrånvända, kvinnoförnedrande och förljugna romantiken som Twilight erbjuder och upplever ren lycka. Hon tycker Twilight är den bästa film hon sett och ska se den fler gånger på bio, köpa dvd:n med extramaterial och se hela härligheten om och om igen. Hon tycker att det här är bättre än Dirty dancing och Titanic och funderar på att flytta till USA.

Twilight handlar om Bella som är nyinflyttad i en amerikansk småstad och börjar på high school (ja, det är en high school-film!) där hon förälskar sig i den mystiske och säreget vackre Edward. Det som gör honom extra spännande och farlig är att han är en vampyr. Han förmår inte motstå henne trots att han borde, vilket innebär lite olika faror som skapar spänning och tillfällen för honom att rädda och beskydda henne.
Det här är såklart skitfånigt och jätteytligt på alla sätt, men det är bara att applådera en Romeo och Julia-historia som verkligen lyckats samla alla ingredienser till en extraordinärt kladdig smällkaramell för alla småtjejer.