Väljer glädje hela jävla tiden

För ett år sedan läste jag Kay Pollaks fina lilla bok "Att välja glädje". Budskapet är ganska enkelt - låt inte andra människor eller yttre omständigheter få dig att må dåligt. Du kan själv välja dina tankar och på så vis välja dina känslor. Jag tror att det ligger mycket i detta men givetvis är det ett enormt svårt tankeexperiment för en cyniker som byggt upp sin humoristiska ådra genom förmåga att raljera över skit.

Hursomhelst gör jag ett försök att tänka positivt (eller jag gör flera i omgångar, stötvis) och det går jättebra inledningsvis. Tills en kväll när jag är extra trött efter många långa amningspass. Precis när jag ska gå och lägga mig ringer telefonen och jag hör min sambos vädjande röst i luren: "Du, kan du göra mig en tjänst?". "Vaddå?". "Jag har blivit inlåst här och du måste komma med nykeln som finns hemma".

På med kläder på bebisen som just somnat gott, på med overallen, ned i vagnen. På med jätte ytterkläder på mig och stega iväg i den bistra västerbottniska iskvällen. Jag svär och stampar hårt när jag går: "Varför i helvete kan han aldrig komma ihåg en endaste jävla grej? Hur kan han bara vara så tanklös och slarvig". "Alltså, stackars mig som nu tvingas gå ned på stan med barnvagnen så här sent i kylan och jag som är så himla trött".

Och så plötsligt: "Det är ju precis det här Kay Pollak INTE tycker att man ska göra. Bara eskalera i negativitet".

Trots att jag "kommer på"mig själv är jag fortfarande arg. Det är inte första gången det sker sådana här saker. När jag kommer fram till min sambos arbetsplats står han i dörren och ser spelat överdrivet förtvivlad ut. Jag låser upp. "Jag vill verkligen välja glädje nu, men det är jävligt svårt", säger jag. "Åh, snälla, välj glädje, välj glädje".

Nu börjar vi båda skratta så vi vill kissa ner oss. Att bara helt ha adopterat semantiken från en självhjälpsbok och sedan slänga sig med den är hysteriskt roligt. Det gick inte att vara arg längre, så Pollak fick rätt på något vis ändå. Vi blev jätteglada efter skrattattacken och brydde oss inte om att bebisens sovrutiner rubbats utan gick på en nattöppen kiosk och köpte godis.