För något år sedan var jag med på tv, lite hastigt och i princip ofrivilligt. Jag såg aldrig inslaget själv eftersom jag visste att den egna självkritiken skulle bli för svår att hantera. (Ja, jag är ofta rädd för mig själv på det viset).
Nästa dag mötte jag en bekant på biblioteket. Hon sa att hon sett mig på tv, varpå jag berättade att jag inte sett det själv. Jag sa att jag låtsades som om det inte hade hänt, vilket var sant och skönt.
Hon berättade då att hon brukade göra samma sak. En gång hade hon råkat prutta jättehögt under ett spinningpass på badhuset men bara omedelbart bestämt sig för att ”det har aldrig hänt” och cyklat vidare, fri från skam och andra jobbiga känslor.
”Det har aldrig hänt” kan man säga högt för sig själv eller – som jag – tänka det tyst och bestämt. Använd er av de freudianska försvarsmekanismer (i det här fallet förnekande) vi begåvats med gott folk och lev ångestfritt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har oxå varit med på tv här i höstas. När jag såg mig själv där i rutan tänkte jag oxå - det här har aldrig hänt. Tv-inslaget fanns en lång period att se på Internet...men nu är det borta!!! Men det var kul att vara med på en TV inspelningen..
SvaraRaderaDet är faktiskt ett utmärkt sätt. Jag ska börja tillämpa det.
SvaraRadera