Jag känner att jag gav ett lite för högt betyg till "Metropia" i dagens tidning. Efter att ha sovit på saken skulle en trea varit mer lämplig. Men nu får jag väl stå för detta. Tänk att jag ägnar så mycket tankekraft ändå åt filmbetyg. Blodigt allvar. Haha.
METROPIA
Betyg: 4
Filmstaden, Umeå
Regi: Tarik Saleh
Röster: Vincent Gallo, Juliette Lewis, Alexander Skarsgård med flera.
NÄR DET novembergrå regnet ligger som en enda tjock dimma utanför fönstren känns den dystopiska ”Metropia” inte som en särskilt osannolik framtidsvision. Här har färgerna och årstiderna suddats ut i en värld präglad av finanskris och storstads-
ensamhet.
VI FÅR TRÄFFA Roger, en helt vanlig halvmissnöjd Svensson, som någonstans inom sig ändå har så pass mycket integritet kvar att han klarar av att bli filmens motvillige hjälte. Han är nämligen misstänksam och konspiratorisk, två egenskaper som ska komma honom till gagn. Roger undviker det gigantiska tunnelbanesystemet, där det går otäckt fort att förflytta sig genom hela Europa, eftersom det är något skumt med det. Men en dag är hans cykel sönderslagen och han tvingas till tunnelbanan. Omedelbart nere i underjorden hörs en röst i hans huvud, en röst som påstår sig vara hans egen inre röst.
Det blir uppenbart att storebror inte bara ser dig utan också kan höra dina tankar och föreslå nya tankar.
”METROPIA” är nästan hypnotiserande tack vare, eller på grund av, den ovanliga animationstekniken. Det går inte att slita blicken från människorna som både är verkliga och overkliga. Den egna inre rösten pratar hela tiden; ”Hur fan har dom gjort det där?”, ”Är det där riktigt hår och vems ögon är det där?”. Även miljöerna känns igen men är samtidigt förvrängda, vilket ju förstärker känslan av framtid. Ja, animationen som det svenska produktionsbolaget Atmo ligger bakom är skum och intressant, konst rent av.
Regissören Tarik Saleh har även använt sig av kända röster (Juliette Lewis, Stellan Skarsgård och Sofia Helin) till okända ansikten, något som också bidrar till den mycket märkliga känsla filmen efterlämnar sig.
”Metropia” blir i slutändan lite svår att sätta fingret på. Tyvärr brister själva berättelsen (där bland annat författaren Stig Larsson haft ett finger med i spelet) som trots en bra grundidé ofta tappar tempo. Det finns ingen spänning fast man anar att den borde finnas där. Det estetiska bildspråket, som är så dystert och starkt, överskuggar troligtvis storyn.�
Fast här finns så mycket intressant att betyget ändå blir högt och en svensk film där dialogen sker på engelska – ja, bara det i sig kanske är en dystopisk framtidsvision.
SARA LUNDVALL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar