Ett mantra kring mantran

Jag vill ha lite paus från mina tankar. Jag vill att det där ständiga tjattret i huvudet ska stanna upp och se sig omkring, fråga vad håller håller vi på med? Så mycket energi som bara försvinner till banaliteter.

Jag vill ha lite paus från mina tankar och därför går jag en kurs i mantra. Om, Om, Om, Om, igen. Men mina tankar lämnar mig inte ifred ändå. "Vad är det här för någonting, egentligen?". "Vad gör vi här?", "Tänk om någon vän med fötterna fastspikade i marken såg oss nu", "Vad mycket kvinnor det är här", "Är hon till höger om mig gravid?", "Ja, det är hon", "Hmmm, fin liten mage", "Nu var det bestämt någon som fes. Det tänker jag inte låtsas om för här är det som i kyrkan tror jag mig, man ska visa acceptans". "Ja, just det. Nu var du en fin människa Sara". "Mogen, som inte skrattade åt den jättehöga fisen".

Sen kan dessa tankar köras om igen. Om, Om, Om igen. Ett mantra kring mantran.

Och någonstans inser jag att jag inte kommit särskilt långt på min andliga resa.