Arbetarklassens vedermödor

Samtal i bilen:

Jag: Alltså, jag är så mycket arbetarklass att jag inte ens tycker om att romantisera den.
Johan: Menar du på fullaste allvar att du upplevt arbetarklassens vedermödor! I det där radhuset på 135 kvadratmeter.
Jag: Ja. Mer än du i alla fall. Vad är arbetarklassens vedermödor då?
Johan: Det är när man före tio års ålder tvingas ut på en potatisåker. Eller skogsbruket, ut och flotta timmer och dräpa sig själv.
Jag: Finns det inga moderna vedermödor för arbetarklassen då? Jag tror att jag upplevt en modern variant.
Johan: Nä, det har du inte.

Frågan är om det blir någon roman nu.

The little things

Lycka kan vara att få en ballong. Eller att hitta av ett Seinfelt-avsnitt man aldrig sett.

Högkonjunkturen vi aldrig upplevt

Alltså, det har nyss varit högkonjunktur. Och nu är det extrem lågkonjunktur. Jag har upplevt båda tidigare, men det ska ju tydligen finnas en variant av högkonjunktur där arbetsgivare måste kämpa för att få arbetskraft. En version av samhället där arbetsgivare måste vara rädda om sina jobbare, ha lite skräck för att de ska gå därifrån med all sin erfarenhet och därför försöka se till att erbjuda en god arbetsmiljö och pengar för att de ska stanna.

Den här typen av högkonjunktur har jag aldrig upplevt. Existerar den? Eller existerar den bara för dem med unik spetskompetens?

Motståndet

En gång för länge sedan (mycket i mitt liv har skett för länge sedan nu märker jag) så sa en klasskamrat en tänkvärd sak. Vi talade i telefon och beklagade oss över någon skoluppgift, varpå hon plötsligt slänger ur sig de bevingade orden: "Alltså, det är inte det att jag är lat, utan det är som bara något motstånd".

Tänk att kunna förvandla en arbetsuppgift till något så abstrakt. Ett oförklarligt motstånd. Underbart.

Jag känner ibland det där motståndet. Och det är inte det att jag är lat.

Inte bara vem som helst

I dagens Expressen finns intressant läsning om kronprinsessan Viktorias blivande man Daniel.

Det visar sig att han trots allt inte är någon vanlig Svensson. Nej, nej minsann. Han har rekordsnabbt hämtat sig från sin njurtransplantation och "läkarna är helt stumma". Daniel var tydligen uppe redan efter tre dagar och gick i korridoren. En "person" säger till Expressen att "Han verkar vara byggd av stål. Otrolig grundfysik".

Gud vad skönt att veta. Må hända är han inte blåblodig men han är ju typ Stålmannen.

Den som alltid bor granne

En sorg är ingenting som försvinner. Det är ingenting som går över.

Fast det kan se ut så utifrån.

Det beror bara på att sorgen fällt ihop sig och dragit sig inåt i kroppen. Den har flyttat till en fast adress inne i själen och där bor den, precis granne med lyckan.

Under de största och vackraste stunderna i livet finns den sedan alltid med, står jämte och tittar på. Den kräver ingenting, endast acceptans.

Jag vet hur det känns, lilla Flea. Det var ett vackert bröllop. Det kändes som om alla var där.

Alla.

Balkongmannen - återkomsten

- Hallå, det är balkongmannen!
Jag inser genast vem som ringt till min mobil. Mannen som ropade reklambudskap åt oss från sin balkong har nu ytterligare engagerat sig i sin dotters nätförsäljningsverksamhet genom att ägna sig åt att googla företagsnamnet och alltså hitta mitt blogginlägg.
- Gud vad roligt det du skrev var! Jag garvade läppen av mig hela kvällen (inte ett exakt citat men detta är vad jag anser vara andemeningen).
- Ja, vad bra, svarar jag.
- Vad har du för mejladress? Jag vill mejla dig ett tack!

Balkongmannen får min mejladress och mejlar denna text:

Hej Sara!

Förlåt att j skrek åt er så där, men ibland så får tydligen förnuftet stå tillbaka för kärleken till sin dotter.....
jag trodde givetvis att jag gjorde er en tjänst (bra kvalite, prisvärda barnkläder bla. bla. bla.....)
det värsta var att j var helt nykter, j måste prata med min läkare......

J har kollat in din blogg du är begåvad och har glimten i ögat.

Hela vår familj även morsan (85) har haft roligt åt din blogg ......roligt innebär att den är bra...

Hej, gomorron eller godmiddag, Kurt jag heter,
du skriver på folkbladet, är det om nyheter?
Vad vet jag? som är en riktigt helkorkad novis.
jag kanske kan göra dig en tjänst på något vis?

Mvh

Kurt

Inte nog med att jag får en dikt/sång, han bifogade även en bild på sig själv! Lysande. Och vilken skön lirare han verkar vara - sitter i soffan med skinnjacka och gitarr (och gitarren, har jag fått förklarat för mig av självutnämnda experter, är inte något skräp. Nä, nä en dyrgrip, vilket indikerar att han faktiskt kan spela).

Han är liksom en riktig sån där söderkis fast i Umeå.

Man måste spränga gränser, gå utanför normen och inte vara som alla andra. Det är tydligt att balkongmannen Kurt förstått. Han får fem plus av mig, trots att jag så att säga inte hört hela skivan.

ps. Bakgrundsinfo finns att läsa under det tidigare blogginlägget "Faderskärlek från balkong".