En sorg är ingenting som försvinner. Det är ingenting som går över.
Fast det kan se ut så utifrån.
Det beror bara på att sorgen fällt ihop sig och dragit sig inåt i kroppen. Den har flyttat till en fast adress inne i själen och där bor den, precis granne med lyckan.
Under de största och vackraste stunderna i livet finns den sedan alltid med, står jämte och tittar på. Den kräver ingenting, endast acceptans.
Jag vet hur det känns, lilla Flea. Det var ett vackert bröllop. Det kändes som om alla var där.
Alla.
Kram
SvaraRadera