En gång för länge sedan (mycket i mitt liv har skett för länge sedan nu märker jag) så sa en klasskamrat en tänkvärd sak. Vi talade i telefon och beklagade oss över någon skoluppgift, varpå hon plötsligt slänger ur sig de bevingade orden: "Alltså, det är inte det att jag är lat, utan det är som bara något motstånd".
Tänk att kunna förvandla en arbetsuppgift till något så abstrakt. Ett oförklarligt motstånd. Underbart.
Jag känner ibland det där motståndet. Och det är inte det att jag är lat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hm,tänk jag har precis drabbats av det där motståndet nu igen;)
SvaraRadera/Anna
Men jag vet, det är så bra sagt!
SvaraRaderaMen varför, helt darwinistisk borde vi vara piggare, de som glatt tar sig an något borde ha blivit det naturliga urvalet.
Jag känner ofta motståndet...