Ett låtsasproffs som jag

Jag tänker att alla andra joggare är proffs. När jag möter dem på vägen vet jag att de har minst en mil bakom sig och minst en mil framför sig.

Men i dag insåg jag, sådär som helt sanna insikter bara kommer, att joggaren jag mötte kanske också bara hade ett par kvarter bakom sig. Hon kanske bara har köpt snygga springkläder. Ett låtsasproffs som jag.

Annars då? Jo, jag kan inte sluta lyssna på Bob Segers "Turn the page". Det är en sjukdom. Mitt skägg bara växer och växer. Och längtan efter USA blir större.

Semesterstängt

Gott folk, bloggen har semesterstängt fram till 1 september. Ungefär.

Trevlig sommar!

Behovet av jämförelse

En filmdiskussion är alltid ett måste när vi träffas - jag och min filmintresserade vän. Det kan vara allt från vad som visas på bio till de små nyansernas skillnad i en 70-tals western.

Men när samtalet i fredags handlade om komedier tände han plötsligt till. "Du ska alltid jämföra, varför måste du det? Räcker det inte med att säga att en film är bra?"

Jag erkände genast. Jag jämför. Jag kan inte bara säga att "Baksmällan" är en rolig film. Jag måste säga att den inte var lika bra och rolig som "Superbad". Sen måste jag börja prata om vilken förträfflig film "Superbad" är. Hur hysteriskt rolig och underbar den är. Sen måste jag försöka hitta någon annan komedi som kan mäta sig med den.

Under flera år undvek jag komedier. Nu har det blivit en drog, en jakt. Jag letar det perfekta skämtet, det där subtila, intelligenta. Jag ser upp till människor med humor som hjältar.

Jag hade tänkt göra en lista på mina favoritkomedier nu, men jag hinner inte. "Superbad" ligger på första plats i alla fall.
http://www.imdb.com/title/tt0829482/

Slår på MJ

Jag kan inte bestämma mig om Chris Rock eller Eddie Izzard är världens bäste stand up-komiker. Alla hyllar Michael Jackson nu, men detta klipp från en av Chris Rocks shower är så underbart roligt att jag kan inte låta bli att länka.

Moviebox och oskuldens tid

Det var sommar, då som nu. Men vi satt inne, jag hos äldre grannflickor. Tonårsflickor. De hade hyrt en moviebox och till det en kassett med musikvideos. Ty detta var oskuldens tid.

Jag tror att det fanns en video med Kikki Danielsson på kassetten, men i övrigt är det bara en enda jag minns - Michael Jacksons "Thriller". Flickorna hade talat om för mig att jag bara fick se den om jag inte berättade något för min mamma.

Men upplevelsen var för stark. Det här var för stort. Det gick inte att hålla hemligt. Jag berättade vid middagsbordet om det enastående jag sett. Min mamma gick genast och skällde ut grannflickorna på ett hysteriskt vis, vilket fick mig att inse att den kvinnan ska man inte berätta någonting för. Bara saker hon själv kan förstå, kan man berätta. Inget nytt. Inget utöver. Det blir min egen värld.

Grannflickorna blev arga för att jag skvallrat och jag fick aldrig mer se "Thriller" hos dem. När kabel-tv många år senare förgyllde vår tillvaro dök videon ibland upp på Mtv. Det var lyx.

Arbetarklassens vedermödor

Samtal i bilen:

Jag: Alltså, jag är så mycket arbetarklass att jag inte ens tycker om att romantisera den.
Johan: Menar du på fullaste allvar att du upplevt arbetarklassens vedermödor! I det där radhuset på 135 kvadratmeter.
Jag: Ja. Mer än du i alla fall. Vad är arbetarklassens vedermödor då?
Johan: Det är när man före tio års ålder tvingas ut på en potatisåker. Eller skogsbruket, ut och flotta timmer och dräpa sig själv.
Jag: Finns det inga moderna vedermödor för arbetarklassen då? Jag tror att jag upplevt en modern variant.
Johan: Nä, det har du inte.

Frågan är om det blir någon roman nu.

The little things

Lycka kan vara att få en ballong. Eller att hitta av ett Seinfelt-avsnitt man aldrig sett.